Det ultimata här:

Roligt, utmanande jobb, trevliga arbetskamrater, mysig lägenhet (?), lagom ledigtid, kille, fest, vila, utmaningar.

Nu har jobbet kommit igång på riktigt och jag har varit riktigt, riktigt duktig idag. Har kört en byrundtur, sålt utflykter och lärt mig att ta betalt med visaslippar. Nu är jag helt slut. Vill bara hem och läsa ur min Danielle steel bok och gå och lägga mig. Lr egentligen är det inte det jag vill, men jag ska fan göra det.

Har träffat världens mysigaste, konstigaste, svåraste kille här.

Låt mig beskriva: Han är typ den enda som inte springer efter en här. Och jag menar det som jag skriver, de flesta killar här nere är efter en lika snabbt som en isglass smälter i solen. Inte min kille. Han är otroligt stolt, fokuserar på sitt jobb och är lite blyg tror jag. Aldrig träffat nån som är quite som han. Vissa dagar är det lite konstigt mellan oss..mitt kontor ligger vägg i vägg med hans rest. Så klart att jag väljer det stället av alla, så jäävla typiskt. Han är cool lugn. Inte jag:)

Det är mest på kvällarna som tankarna på honom kommer. När man varvar ner lite. De andra är där och äter nu, men jag känner att jag vill intr hänga där varje dag. Han kan väl hälsa på mig ibland också?

Ja, återigen day by day..

Imorgon ska jag och Michelle äntligen på vattenpark, sooom jag längtat!

Och på Torsdag är jag ledig, då tänkte jag gå och ta massage plus jobba på brännan, börjar känna mig lite blek nu faktiskt, ingen tid för att sola och bada, så man få passa på när man har tid.

Puss och hej!