Känner mig som Greta 104,5 år. Igår gick jag till läkaren för jag trodde mig ha fått en UVI, och mycket riktigt det hade jag. Bara det att mitt Keton var jättehögt, så de skickade mig till universal hospital här i gumbet, för massa prover och övernattning. Sjukt jobbigt och lite scary också för att vara ärlig. Panik ringde mamma och sa att jag har blivit sjuk och de ska ta mig till en specialist! Sen visade det sig att det var bara en UVI. Ja, bara. Jag tar gärna det liksom. Det är bra där. Ingen annan skit tack!

Kom hem vid två tiden, så fick gjort lite kontorsarbete iaf. Just nu i denna sekund känner jag mig ooootroligt ofresch, kan bero på fett hår och liite för långa naglar. Groose but true that. Ta tag i det imorgon. Nu ska jag bara sova.

Fick ett hårt sting av hemlängtan för en liten stund sen. Ibland är det inte bara de stora sakerna man saknar, utan även de små. Som att ta bilen för att åka och träna en timme. Äta middag framför tvn till två och en halv män. Gå över till vännen för lite tjöt en kvart. Gå runt sjön. Asså, det finns ju tusen saker. Även här som blivit lite av mina egna.

Nu för tiden hänger jag mest med Z. Något bubbligt är det. Ibland känns det som, detta är inte den riktigt världen, utan something in between:)

Om man tog med dessa männiksor till sverige, skulle det kännas på samma sätt då? Jag lever iaf i nuet. Z var med mig hela kvällen och natten på sjukhuset, det var väldigt fint av han.

Men idag som sagt är jag Greta och känner mig lite halvdan så här på kvällskvisten. Orkar inte med nånting annat än film med Z. Går in i bubblan och stannar där tills imorgon.

Hej!