Människor är sån besvikelse för en.

Har två exempel. Båda killar....såklart:)

Förr tog jag det personligt. Inte längre.

Jag har pushat mig själv sååååå långt för dessa, försöka hjälpa dom o.s.v, för vad? Är det för min skull eller deras? Båda kanske?

Mest beror det nog på att man blir så FRUSTRERAD att dom inte fattar...u feel me?

Och sen då när andra tjejer ger sig på samma sak så känner jag bara....fan va skönt, be my guest, ta över "ansvaret" e ni så dumma i huvudet så ni tror att ni kan fixa dom så varsågod

(Kom ihåg det att inte ta allt på blodigt allvar här i bloggen, bloggar oftast om sånt jag känner just NU)

Samtidigt så kan man bli lite sur, för att vara ärlig, om nån annan "fixar" dom..

Typ, varför kunde HON och inte JAG?

Men dessa tankar brukar gå över på sisådär 3 sek.

Nu måste jag in i duschen, skittrött är jag. Boo.

Lördag idag people!

Igår jobbade jag ett megapass på gymmet, sen hem och myste. Gick kvällspromenad med H, mycket trevligt!

Idag ska jag jobba kväll, börjar fyra. Samma shift imorgon.

Och ja, sen drar jag. Packat har jag gjort och allt. Så ja, everything´s cool!

Ha en rolig helg alla och till er som ska festa säger jag HELL YEAH!