Har försökt att blogga flera gånger idag, men inte kommit till ro med mina tankar. Förrens nu. Sitter själv i tv rummet och njuter av tystanden för ett ögonblick. Jag och min roomie har haft deeptalk om våra konstigaste gäster..oj vilka original vi haft. Såna som bajar i brallan innan en utflykt och såna som skriker kärring till en! Å hudanadå, som en gammal farmor säkerligen skulle uttryckt det. Vissa gäster kommer alltid ha en speciell plats i våra hjärtevråer, så är det bara!

Innan jag kommer fram till "the highlight" av detta blogginlägget, vill jag ge tiotusen röda (?) rosor till mina stjärntjejer i Bodrum, Michelle och Lisbeth. Mina alldeles egna danska svin. Mina stöttepelare. Smsade med dem igår under kvällen och blev helt varm i hjärtat, att ha träffat såna fina tjejer. Konstigt att inte se dem..men tur man kan skicka sms. Vissa saker fattar liksom bara dem...om saker som hänt denna sommaren.

Finns ingen smart väg att säga detta på, så jag går rakt på sak. Igår träffade jag H. Jag tog en buss till Mugla och han träffade mig på buss stationen. Min H. Som jag är fruktansvärt förälskad i, sådär "krypa under skinnet" förälskad. Ja, jag säger det rätt ut. Jag är det, alltid varit det och har inte träffat nån, quite som han under hela sommaren. Det var en fin reunion. Vi gick på turkiskt bröllop, vandrade i marinan och avslutade kvällen hos hans kompis. ( Var hemma 07.45 i morse, tyckte jag var starkt jobbat av en gammal travare) Pratade gjorde vi också. Men...asså, vi har en "konstig" relation. Inget kommer helt enkelt när vi pratar...men så är det alltid, klart jag faller för killen som jag inte quite förstår mig på, killen som jag ibland får kämpa mig igenom för att ha en lyckad konversation med, (Inte så illa som det låter), killen som ger mig mixed feelings (Stämmer inte heller, jag vet ju faktiskt exakt vad han tycker om mig, oss, och var han befinner sig i livet just nu) Men vet ni, jag tänker inte förklara. Varken vill, lr får ut nånting av det. Pratar MYCKET sällan om honom. För det är nåt som jag bearbetar själv, INGEN vet vår sits. Zipp it.

Det var en fin kväll, ett fint minne som jag kommer bära med mig. Vad gäller framtiden? Asså, who the hell knows vad magkänslan got in store for you?

Äventyr...är så härliga...blandningen mellan allvaret och leken, vardagen och helgen, skratten och allvaret. Do it more, do it often.

Nu är det dags för sängen. Önskar er en fin natt och en god frukost till morran!:)

All kärlek///<3<3