Fick en djävulsk huvudvärk för någon timme sen, får nästan aldrig det, men nu ligger jag här in pain! Måste vart något från jobbet, för nu har P också huvudvärk!.) På tal om jobbet, vilket kanongäng vi är! Vi är som en familj. På både gott och ont. Vi kan vara envisa, vi kan känna oss stressade, vi kan ha olika personligeheter, men ändå är vi så bra, just som vi är! Vi kan gnabbas, för i andra stunden fulsjunga michael jacksson låtar. Det är äkta det! Och just det, vi brinner för service och tar vårat jobb på största allvar. Nog om det. Det var inte det jag ville skriva om idag. Jag behöver skriva av mig av en helt annan anledning, som varken har med jobb, vänner lr familj att göra. Det handlar bara om mig.

Jag känner mig lite, hmm..off? Har känt så ett tag, det syns inte utåt och jag vet inte varför, men jag har mina ideer. Varför ska mitt hjärta ha vingar för? Vaaaaarför kan jag inte "nöja" mig med en "vanlig" hederlig kille t.e.x, som t.e.x pluggar till civilekonom och sparkar boll på kvällarna..

Jag trodde att jag hade fått allt jag ville ha med Z, men det var inte helt 100%, så därför tyckte jag inte det var roligt längre. Jag åker tillbaks i Augusti BARA för att jag saknar en kick!! Jag behöver kickar och spänning i mitt liv!! Egentligen så gör jag halvknasiga beslut ibland. Jag får en panikartad känsla ibland av att bo här, gå till basic på helgerna och handla skogaholmslimpa på Ica (Ja, ni fattar grejen) SEN får jag lite dåligt samvete, för jag vet inte vad jag klagar på egentligen. Jag känner mig inte missnöjd med något specifikt, det är bara något som saknas. Ja, så måste det vara. Som t.e.x när jag jobbar i bar nu för tiden, jag brukade älska det! Och jag gör det fortfarande, men..jag liksom kan det och ser ingen spänning i det, i människorna såg runt mig. (200 gayfolk, som jag hade tyckt var jättekul för ett tag sen) Är jag inte färdig med utomlands, kan det vara det? Herregud, jag veeeet att livet är såhär. Man jobbar, umgås med vänner, skaffar partner och man handlar på ica, med förhoppningsvis ett icakort. Men jag säger från hjärtat, jag saknar nånting, vet inte vad.Min tid i Turkiet var fantastisk. ( Det är allt jag kommer ihåg nu iaf) Jag saknade vänner, familj och mitt jobb JÄTTEMYCKET, men allt var så spännande. Man känner sig grymt levande. Ena dagen så håller du ett inspirationsmöte för 30 personer,för att ta med dem senare på din bytur. Efter det kanske du äter en god lunch med några av gästerna som du kommit närmare än de andra. På kvällen går du ut för att ta några drinkar och spela biljard. Det är varmt hela tiden och du känner dig fräsch, fast du är trött.

Äsch  detta är över om sidådär några dagar, det är det alltid. Är man en känslomänniska så är man, och jag blir oftast förvånad när jag känner mig lite låg, för jag är oftast väldigt, väldigt glad och full med energi!

So thats whats up, all kärlek!