Twilight filmerna och böckerna hyllas av MILJONTALS människor (Främst tjejer, behöver jag säga varför?) och jag kan verkligen se varför. Historierna är enkla. Alltså pojke möter flicka, de blir kära hej och hå. Men de är ändå komplicerade (Tror inte jag behöver säga varför haha). Jag är själv ett stort, stort fan. Sett alla filmerna flera ggr och har läst böckerna. Sträckläste böckerna, kunde inte slita mig!! Vem vill inte ha denna sortens kärlek? Sättet han tittar på Bella, hur han beter sig mot henne och vice versa. Det är det här, just detta varenda liten tjej vill ha. Bara det. Det är nåt annat också...det är spännande kärlek, annorlunda. De kommer från olika världar och dom får det att fungera. (Haha, jag veeeet det är bara en film, men låt oss låtsas för en liten stund)

Den senaste tiden har jag tänkt otroligt mycket på hur jag kände när jag träffade Z, första gången efter jag hade varit där och jobbat. Pirret i magen när jag satt på planet till Istanbul...Gud, hur kommer jag känna? Har jag bara inbillat mig att det här var kärlek? Tänk om jag inte kommer känna någonting då han möter upp mig på flygplatsen? Jag hämtar min väska och går ut genom gången och våra ögon möts på några sekunder. Jag kommer ihåg hur J**LA KÄR jag kände mig då. Hur snygg han var, var första tanken. Jag hade glömt för en stund hur otroligt vackra hans ögon var, hur tjockt hans kolsvarta hår var och tillsist hur kvinnlig han fick mig att känna mig. Han såg bara mig. Jag bara honom och jag tänkte det här, detta är mannen jag vill leva mitt liv med. Sen andra gången så kände jag ju inte riktigt likadant tyvärr. Men det är en helt annan historia. Iaf, den resan och hur jag kände just då i ögonblicket var helt fantastiskt. Svårt att förklara...Som att man vill krypa in i den andres skinn?

Jag säger som såhär, imorgon blir det andra bullar. Jag är absolut ingen "Jag börjar på måndag tjej" Men denna veckan har jag spårat. Jag väger mig nu för tiden en gång i veckan och om detta har att göra med tjejveckan, så blir jag glad. För då vet jag att det är det som utlöser en otrolig kraft att vilja äta choklad? Massvis med choklad.Normala människor då de gått upp lite tänker åh fan det var inte bra, dags att dra ner, medans jag blir schizofren och går the other way. Inget positivt drag hos mig själv om jag får säga det själv.

Nä, dags för film nummer två! In i filmdimman!

All kärlek mina vänner.